
Anna dansade ut sin ångest hos Tant Birgittas barndans på Kommunala musikskolan och fortsatte sedan av bara farten att utbilda sig till dansös. På Malmö Stadsteaters Balettelevskola tuktades Anna enligt den ryska skolan och kämpade med sin spagat och sina vrister - ej skapta för tåspetsskor.
Som 17-åring kom Anna, sina brister till trots, in på Balettakademien i Stockholm. Hon drog alltså upp sina skånska rötter och for till huvudstaden med förhoppningar, drömmar och hunden Helton. Efter bara två år på den tre-åriga utbildningen fick Anna sitt första jobb i musikalen Chicago. Lyckan var fullständig! En flytt till Göteborg senare och hon kunde kalla sig musikalartist.
Tio år, fem produktioner och åtskilliga skador senare började Anna känna sig trött på ensembleroller och roade sig istället med att ständigt med att sätta upp egna shower så fort tillfälle gavs. En annan favorithobby var att med hjälp av löständer och annat skoj försöka få de andra kollegorna att börja skratta på scen, under föreställning.
När Anna insåg att de skojsiga upptågen egentligen var tragiska uttryck för existentiell leda förstod hon att det var dags att gå vidare. Men med vad…? Kan man jobba med sin hobby? tänkte en höggravid Anna och anmälde sig till en tävling i stand up comedy. Hon vann deltävlingen!
Det gick skitdåligt i finalen.
Magnus Betnér om Anna Granath: Anna är suverän. Det är så skönt att se en kvinnlig komiker och inte tänka "ja, hon är kul för att vara tjej" Anna är kul, punkt. Anna är inte bara kul, hon är dessutom jävligt modig. Hon kommer att kunna bli hur stor som helst och det är verkligen superkul att vi fått chansen att sköta hennes bokningar.